AW

När man blir djup klockan 22.55 en söndagskväll och funderar på om syftet med livet ändå inte helt enkelt är lycka. Att vara lycklig, att göra andra lyckliga, att leva i en värld omringad av genuin happiness. Jag säger helt enkelt men det fattar vi ju allihop att det var årets lögn - det är inte lätt någonstans. Att leta efter det som passar en själv, hitta sin nish och de saker som föder en, ger energi och drivkraft framåt. Det man vill leva för, som får en upp ur sängen på morgornarna. Sin egen personliga källa till motivation. Det man vill profilera, titulera och förknippas med. 

 

Man kan ägna sina kvällar åt att mealpreppa tusen matlådor och förbereda morgodagens snacks av cashewnöter och avokado. Leva på grönsaker, kycklingfiléer, lax och kvarg. Testa nya träningsformer varje vecka, jobba på ett gym, lägga ut bilder på instagram där man står på händer i komplicerade positioner eller gör tummen upp i färgglada träningskläder. Bestiga berg, klättra, göra yoga, springa på grusvägar. Äventyra. Dricka iskallt vatten och ren skogsluft. Leva för leendet på morgonpromenaden, känslan att åstadkomma något med sin kropp, vara hälsosam och nyttig. Peppas av driv, målsättningar, aktivitet och diciplin. Leva för träningsadrenalin och frisk rosenkindat välmående. Den långvariga lyckan i att ha en stark och snygg kropp, nå sina mål och komma dit man vill. Se skillnad i sina resultat och därmed bekräfta sin förmåga till utveckling. Lyckan som peakar korta stunder men framför skapar ett stabilt tillstånd i livet där man bara mår bra.

 

Eller så kan man leva för kaoset, och lyckan det ger att släppa lite på kontrollen. Jobba sena nätter, komma till liv i mörkret. Dricka för mycket vodka och blunda och dansa. Gå hem när det ljusnar och äta rostmackor i sängen kl 07.30 innan man somnar. Leva för möten och människor. Personer att skåla med och tillsammans skapa dimmiga, glittrande minnen som är lika suddiga som glasklara dagen efter. Sträva efter skratten, ett oplanerat liv som bara sker medans man själv är upptagen med att försöka hitta sin iPhone och flörta till sig någon som kan få en att tindra lite extra några timmar. Ett sugrör mellan läpparna och hes röst efter för många cigaretter och högljudda samtal. Inte alls sätta upp mål eller strukturera utan styras av de runt omkring dig. Den kortvariga lyckan som rusar i en som kolsyra i blodet, men kanske inte varar så länge för dagen efter är man ju lite ensam och bakfull igen. 

Att dras mellan vägar till lycka men känna att man inte riktigt är i någon av kategorierna. Att jobba 50 timmar en vecka och behöva sova långa nätter men ändå göra sitt bästa för att fylla kvällarna med tennismatcher och dater för att komma någonstans. Fylla behovet av rörelse framåt i form av aktivitet. En ny person, en ny sport, en ny idé. Det är inte så jävla viktigt vad det är egentligen, bara det är nåt. Nåt som inte är servera frukost och öppna vinflaskor på jobbet. Nåt som inte är datorn på magen och Sex and the City en onsdagskväll. Att göra någonting som gör skillnad, på ett sätt eller annat, som man förhoppningsvis minns om tio dagar, nån månad eller tio år. För i slutändan är det väl ändå det man får försöka uppnå om dagarna - studer som är värda att komma ihåg. Oavsett om det var att ta få slänga sig i gräset och kippa efter luft efter milen i terräng, eller att träffa någon man klickar med och plötsligt har världens roligaste tre timmar insvepta i ett moln av gin&tonic. De är båda lika mycket värda, för jag tänker tillbaka på dem nu i efterhand och minns. De gav mig lycka - helt enkelt.