AW

En sak jag oftar tänker på och känner väldigt starkt är att jag är omringad av så många fantastiska männsikor i mitt liv. Jag har så mycket förebilder omkring mig att det ibland känns som att jag inte kan bli annat än bra, om jag bara lyssnar på dem.

Jag kan bli så uppfylld av en känsla att det spränger i bröstet och flyger i magen, på riktigt. Jag kan inte hålla tillbaka leendet, allting sväller i mig och för några sekunder är jag oövervinnelig och allt är perfekt. Jag älskar de ögonblicken. Känslan kan komma av att jag ser en bild, hör en låt, när ett minne bubblar upp, eller när jag inser kärlek eller vänskap. Kan skratta för mig själv åt livet då. Är barnsligt lycklig över min släkt, fast det kanske inte alltid verkar så utåt. Det är mitt jobb som 17 årig tjej att himla med ögonen åt allt som har med familj att göra, men egentligen tycker jag verkligen att den är fulländad på många sätt. Så många personer av mina släktingar är männsikor jag verkligen beundrar, ser upp till och tar efter. Min mormor som inte är som någon annan, som är så duktig på allt hon gör. Min älskade kakan som har ett synligt energifält, hon strålar. Vet ingen annan som kan lysa upp ett rum såsom hon gör. Fina Emma som gör mig så glad, som är så fruktansvärt socialt begåvad och som visar att allt går. Mia och Johan som är vänner vi har gjort till familj, som hela mitt liv har varit en extra mark, under mamma och pappas fötter. När vi är med dem, samlade alla åtta, är mitt liv som mest stabilt. Världens finaste farmor som gör allt för oss, grunden för alla westerbergare. Skulle kunna hålla på hur länge som helst men poängen är i allafall att jag är så lyckligt lottad att jag ibland blir rädd. Det känns lite som att det är för bra för att vara sant, och jag vet att det kommer inte se ut såhär för alltid. Kan gråta en halv natt när jag tänker på det, får panik i hjärtat då.

Fick en gång höra att jag var lik min mamma för vi har samma levnadsglädje. Blir så lycklig varje gång jag tänker på det. Ska alltid ha den levnadsglädjen, kämpa med den. Det ska hon med! Har även fått höra att jag liknar min pappa för jag har ett lugn som är hans. De två komplimangerna är de finaste jag någonsin fått. Hörde en gång någon som sa att det kan skita sig på jobbet, kärleken kan ta slut och vännerna kan försvinna men bara man det funkar med familjen har man en grund att stå på och då klarar man sig. För mig har det alltid stämt. Jag vet inte hur många i min familj som läser den här bloggen, men ni ska iallfall veta att är det something I feel strongly about, så är det ni.