AW

Det är något speciellt med att ha en syster. En person man är född att dela sitt liv med, som delar ens barndom, bakgrund och blod. En person med samma föräldrar och hem vilket indirekt även betyder samma uppfostran och värderingar. Jag har turen att ha en syster nära mig ålder. Det skiljer 15 månader mellan mig och Hilja, två år i årtal men egentligen bara strax över ett år. Som små barn var det ganska mycket, att vara ett år eller två gör stor skillnad i intressespam och utveckling. Men ju mer vi växte desto mer lekte vi, vi har alltid haft varandra att leka med när ensambarn eller barn med syskon i andra åldrar har lekt själva. Vi lekte med barbie, gud dessa barbies vad vi har valt outfits, åkt runt mattan i rosa barbie-cab och skapat drömlivsscenarion med pojkvänner och bebismagar. Ibland var kusinfia med och då fick Hilja vara städerska, att vara yngst kan vara tufft... Vi lekte Madicken och Elisabeth och sprang runt nakna och låtsasskrattade, precis som systrarna gör i filmen. Vi hittade på egna lekar såsom rödhaj-vithaj, matade våra "höns" i kraftverket med grus och gömde oss för gräsklipparen som var en tiger. Sen kom pre-teen tiden och det viktigaste som fanns var att vara en egen person och inte förknippas med varandra. Att vi då spelade i samma innebandy och fotbollslag, gick i samma skola och hade gemensamma kompisar gjorde livet jobbigt... Som vi bråkade, herregud vad vi har bråkat Hilja och jag. Då kastade vi barbiesarna i ryggen på varandra, skrek och grät och slogs. Alltid med kärlek, men under den perioden ville vi verkligen inte umgås. Vi ville bara bygga vårt eget. Bråken mynnade ut i och med att vi flyttade till stan, gick på varsin skola och fick varsina liv som inte krockade hela tiden. Vi sågs sällan då båda var upptagna med sitt, men när vi väl sågs var vi så glada att vara tillsammans. Vi pratade om allt som var viktigt, smög in på den andras rum och snodde en timme av den andras tid när det bubblade över och vi var tvugna att få prata av oss.

Det finns ingen som förstår mig som Hilja, det finns ingen annan jag delar så mycket med och det finns ingen annan som ser vad jag tänker som hon. Vi har exakt samma humor och ingen i hela världen skrattar åt samma saker så ofta hon. Vi delar så många skratt och så många glädjerus och jag blir lycklig, uppriktigt värmande lycklig av Hiljas bubblande gapskratt. Jag vet ingen annan med bättre musiksmak, för vi älskar samma låtar. Hon smsar ibland och säger att "du måste lyssna på den här!!" och inte sällan är det nya favvolåten. Vi snapchattar låttips och råkar skicka exakt samma låt samtidigt för den är ju för stunden världens bästa låt, enligt oss båda.

Det är något speciellt med att ha en syster. En männska man har privilegiet att dela sitt liv med, hon kommer vara där vad som än händer, för hon är min. Min egnaste Hilja som jag älskar mest av allt och aldrig skulle byta för något. Som kan få mig att le fast hon är i ett annat land, som jag ser upp till, lär mig av, insprireras av och tar efter. Som jag är så otroligt stolt över, som jag alltid pratar om, som jag alltid bär med mig. Som alltid kommer ligga närmast hjärtat, som jag skulle göra allt för och alltid kommer välja. För hon är min, min allra käraste syster.