om att hitta mening

Ett behov att hitta syfte med livet. Känslan av att inte vara helt tillfredsställd om jag inte känner att jag åstadkommer något om dagarna - lär mig nytt, tjänar mycket, gör skillnad, jobbar hårt, utmanas med uppgifter. Alla mina dagar i livet ska gå till att göra mig smartare, rikare, tightare, starkare, visare eller bara lite lyckligare. Inte allt varje dag, men åtminstonde en av dem. Rastlöshet då jag inte riktigt når dit. Spenderar för mycket tid med att ha tråkigt, eller ha roligt. Behöver projekt. Behöver ett syfte, mål och mening med min färd. Drar igång bloggen och skriver av mig. Börjar träna. Skriver veckoscheman med cardio, styrka, morgonträning, aktiv vila. Mest för att ha en målbild och med den finna motivation. Inser att det var längesedan mitt liv innebar struktur och strävar efter det. Lite ramar att hänga upp livet i, så det inte spretar så mycket åt olika håll. Försöker få ner tankar och funderingar i kategorier, målar tavlor med dem och hänger in dem i mina ramar. Sätter dem på väggen, tar några steg bakåt och bestämmer mig för vilka jag tycker om och inte. Vilka jag tittar på och känner ångest inför, eller bara likgiltighet. Tankar ska väcka något, annars kan det va. De som inte är viktiga, de ryker. Lägger huvudet på sned och iaktar mina tavlor. Känner efter. Bestämmer vilka som ska få hänga kvar där på sin lilla sinneskrok och bli min inspiration, motivation, påminnelse om vad jag gör och vart jag vill här i livet. De sätter vi strålkastare på.

Ett behov av struktur för att kunna känna syfte med livet. Inser att jag vet ganska väl, egentligen, vad jag vill. Att mitt syfte inte försvinner, jag tappar bara bort det ibland när jag inte får ordning i huvudet. När jag blir överväldigad och inte känner stadga. Ett stort behov att landa ibland och skapa vardag, känna hur jag släpper ner axlarna och blir hemma. Behovet av att vara rotad någonstans för att få ordning.

En sommar av jobb, nya kunskap om drinkar och alkohol, nya sociala erfarenheter, ny kulturell kännedom om Spanien. Nya människor, pengar på kontot och förhoppningsvis bättre form när hösten kommer. Bestämmer mig för att embracea jobbet för vad det är och göra det abslout det bästa av det - för där finns faktiskt mycket att. Vid sidan om jobbet läggs fokus på träning, och som alltid människor och relationer. Nya och gamla. Det är det viktigaste, var man än är. Försöker slappna av och tänka att hela livet kommer bestå av vardagsrutor och rutiner. Njuter istället av leva det liv jag just nu lever för det är en tjugoårings liv. Jag kommer inte alltid vara tjugo, så jag kan lika gärna passa på att ha roligt medans jag är det.

om att vara nära

Att trivas med sitt eget sällskap men ibland sakna närkontakt. Den där fysiska närheten, beröringen, känslan att vara ett med någon om så än bara för några timmar. Vara i synk, i samma värme och tempo och i en liten bubbla där bara två personer existerar. Tiden står stilla för en stund. Att ha ett par armar om sin kropp. Känna sig liten och omhändertagen, känna sig trygg i någons famn, beskyddad från omvärlden. Att andas i takt med någon annans bröstkorg. Känna värmen av andetag mot ansiktet. En varm, fuktig cirkel där du andas ut och det träffar min hud. Att ligga så nära att dina ögonfransar kittlar min kind när du blinkar. Att känna minsta lilla ryckning, röra sig tillsammans för annars går inte pusslet ihop. Pusslet som just nu är våra kroppar, formade enbart för att vara bredvid varandra. Varenda kurva, varenda kant och varje hörn är perfekt. De smälter ihop, lätt, utan ansträngning. Det är meningen att de ska vara nära, de skapades för enighet. Så är det ju inte, verkligen inte och man vet att det är töntigt att ens tänka men det känns så bra, så fint att tänka att vi är något perfekt. 
 
En viskning i örat som sänder ilningar nerför ryggraden. Att inte veta om det är fysiskt, för att dina läppar är så nära att de snabbt smeker min hud när du viskar eller om det är dina faktiska ord. En hand i mitt ryggslut och den andra i mitt hår, fingrarna inlindade i trassliga slingor. Ditt bröst mot mina, mitt huvud mot din hals, benen så omslingrade att jag inte ens vet vems som är vems. Andas i gropen i din hals. Drar med fingrarna över nyckelbenen. Att slappna av och känna sin kropp bli tyngre och tyngre. Somnar till melodin av djupa andetag, inlindad i din kroppsvärme. Ibland är det allt som behövs.