PUMP YA BODY

Världens bästa Mia och jag efter bodypumpen ikväll. Älskar att ha ett gym med gruppräningsklasser så nära huset att träna på, stilla friskis-abstinensen lite! En grej som är annorlunda här mot hemma är uppvärmningen, australiensarna fattar verkligen inte poängen med det? Det enda man gör är en låt i början med lätta vikter på stången, så kör man typ 5-10 st av alla övningar som kommer under resten av passet... så UPPFINNINGSRIKT.I början tyckte jag det var jättekonstigt att inte få upp pulsen något och hinna bli varm i kroppen men nu har jag vant mig.

Visar även här upp mina nya löpartights, har velat ha et par trekvarslånga jättelänge pga svettiga smalben (misstänker att det kan va nåt som är kvar sedan fotbollen, blir alltid SUPERsvettig precis där benskydden satt?....). Så äntlige hittade jag dessa igår och slog till, gissa vad de kostade? Wait for iiiiit, FEM dollar!!!! alltså ca 35 kronor. Så jävla dyrt asså, tur att man har resurser på kortet sattsäga annars hade en ju vart bankrutt vid det här laget. Nä men ärligt, är så nöjd, tackar Salvation Army för all min livslycka just nu då deras second handbutiker är BÄST! mvh budgetshopparn

 

om att vara ensam

En grej som jag funderar ganska mycket på här i Melbourne är ensamhet. På olika sätt, att känna sig ensam är annorlunda mot att vara det. Jämfört med hemma i Karlstad är jag på sätt och vis lite ensam här; framför allt utan Tobias som senaste året varit min andra halva, ständiga sällskap och sängkompis varje natt. Hemma finns alla kompisar, min famij, stor del av min släkt. Jag är rotad där och där är min krets, mitt stabila umgänge. Jag har alltid någon att komma hem till, ringa, träffa, träna med, fika med, gråta hos, skratta med, stöta på i affären eller gömma mig för.

I Melbourne är allt annorlunda, för sju veckor sedan hade jag aldrig varit här. Jag bor hos familj, med Mia, Johan, Ville och Freja. Mia och Johan är mitt stora stöd som hjälper mig med allt, peppar och umgås och finns, jag älskar att bo här. Freja och jag är precis som systrar mot varandra, vi har så himla kul tillsammans och ibland blir jag så irriterad på detta lilla energiknippe att jag håller på att dö, typ när hon väcker mig kl sju på morgonen med en gigantisk platspindel i nacken... Jag har vänner att vara med, gamla kompisar sedan barndomen och Fremantle, och nyfunna jag träffat här. Jag har socialt umgänge på jobbet, jag tränar tillsammans med människor, jag bor i en stad med fyra miljoner invånare. Jag är långt ifrån ensam. Jag är bara i en ny situation med lite mindre etablerade relationer. I början kunde det få mig att känna mig ensam, att inte ha den där famnen att somna i eller bästa tjejen att prata skit med när som helst på dygnet.

Sedan insåg jag att det är tvärtom. Jag har ett socialt liv här som bara byggs på och utvecklas för varje dag med nya kontakter, starkare relationer och bättre vänskapsband. Dessutom har jag ett i Sverige med människor som finns i min omloppsbana trots att jag drar ett tag, som jag vet alltid kommer finnas där. Och DET är en blessing som inte är självklar för alla, så tack alla ni som är en del av denna krets, för mig är ni viktigast i världen. 

Lunchpaus

Tog en paus i ärenden och jobbsökande för sushilunch med mig själv på Federation Square. Satt där och tänkte att i Sverige skulle jag aldrig sitta ensam på en offentlig plats och äta om jag inte var tvungen, här gör jag sånt ofta och tycker att det är så himla skönt! Satt och kollade på alla människor, njöt av solen och behövde inte så mycket mer än det för jag trivs bra i mitt eget sällskap. Ganska skön insikt ändå. Tills en fågeljävel bajsade mig på axeln och jag började undra om jag skulle känna mig utvald eller ba ta det som ett tecken och gå därifrån. Valde det sista. Hoppas ni har en fin onsdag! puss