Om att sakna

Det är en sådan tid nu att vi åker åt olika håll. När skolan tog slut slutade vi även ha något som höll oss kvar i Karlstad, denna lilla stad som bär så mycket hatkärlek. Hemma är ju alltid bäst, men säg den som inte längtar bort när den är 19? De närmsta åren är till för att vara självisk och följa sin egen dröm, och det är bara att acceptera att det leder till några avsked och en hel del saknad. Ett av mina finaste vänskapsband, min blonda partner in crime elifjant är tusen miljoner mil bort i USA och det är ett hål i mitt karlstadliv där hon annars brukade vara. Jag saknar henne, jag saknar att ha hela tjejgänget samlat och jag saknar alla saker vi gjorde ihop! Samtidigt är jag övertygad om att de vännerna man vill ha kvar i sitt liv kommer vara där, tillslut ses man igen och då är det som att ingen tid har gått. Det är en otrolig resurs att ha vänner som bor på andra ställen, och jag tror att tiden framför fötterna nu kommer innebära mycket kära återseenden på platser jag aldrig varit på förut. Eli, vi ses i USA i sommar och därefter kanske i melbourne? Fatta det ändå, tusen gånger bättre än tempel en svettig fredag. Är glad att vara ung nu, det är en skön känsla. Och Elinor jag saknar dig varje dag, du fattas oss här!